Vad är det jag hatar mest av allt i hela världen förutom djurplågeri, kass musik och is som skrapas mot något? Jo,I-N-S-E-K-T-E-R! Finns inget som irriterar mig så mycket som de här idiotiska djuren. Saker som har sex st. ben eller fler än åtta borde enligt min mening inte få finnas till. Jag råkade ju begå döds synden att gå runt i shorts två dagar och resultatet blev 20 st (!) myggbett över benen och det klira så jag håller på att bli tokig! Ingenting verkar ju hjäpa mot skiten heller men just nu provar jag huskuren"Tandkräm" och det funkar förvånandsvärt bra.

Jaja om man bortser från den här plågan är det en ganska fin dag. Man börjar känna att slutet är när i skolan och hade en helt galet underbar tur till Wapnö med Nessie idag. Fina lilla galna gumman. Man kan inte tro att den hästen är 15 år gammal! Inte med den galoppen som hon kommer upp i... Visst man ska ta det lugnt och ha kontroll i alla lägen oh hela den biten. Men när vi är ensamma och man känner den glädjen som spränger fram ur hästen när hon får känna friheten... Kan man inte göra ett undantag, bara en gång? För det är värt det. Det är nästan som hon vill visa mig vad  frihet känns som. Och jag måste erkänna att hon lyckas bra med det....

Älskade Nessie

Kan knappt fatta att det fanns atnakar om att jag aldrig skulle rida igen för 5 månader sedan... Men nu är man tillbaka och det går bättre än någonsin. Även om jag håller mig borta från hoppningen så känns det frukansvärt bra just nu. Självförtroendet börja sakta men säkert byggas upp och känslan att äntligen får göra det man älskar igen är obeskrivlig!

För nu står jag här. Den här veckan har jag ridit Nessan och nu ska man dessutom börja med projekt Göran som ska ridas till lite. Så då har man en liten go pålle på onsdagar med. På torsdag ska man rida Nessan igen och nästa vecka är det åtminstone två riddagar! Härligt härligt...

Kan väl bara säga att det går bra just nu coh det känns som att bitarna börjar falla på plats. Snart är dessutom allt i skolan klart och det är ju inte helt fel det heller.

Då var det 48 dagar kvar i Sverige. För den 27 Juni sitter jag på ett plan till Tyskland och kommer bosätta mig däe i minst 6 månader. Känns väldigt overkligt men kommer att bli sååå kul. Har ju verkligen fått drömjobbet och hyfsat bra betalt för det med. Så kan inte klaga just nu.

Stället jag ska jobba på heter Gestüt Obere-Meühle och finns i Blonhofen som ligger ca 1h från München.
Avslutar med en söt bild på mig och älsklingen som underbaraste Kajsa fotat! Tack hjärtat!

Jaha, då har "lillasyster" gått och konfirmerat att hon tror på Gud,Jesus och hela skiten... Stackars liten,känns tungt att ha förlorat henne till de förlorade själarna som inte kan tro på sig själva utan behöver hjälp från en på hittad gubbe som bor på molngatan 92... Men aja det är hennes val och hon var riktigt söt och gjorde en riktig bra imitation av "Guds" röst inne i kyrkan.

Fast det kändes lite skumt att sitta i en kyrka i hela 1h och 20min! Tur att man hade lilla älsklingen att roa sig med hehe. Eftermiddagen hemma hos Kajsa eteråt var iaf väldigt trevlig med smörgåstårta, vanlig tårta och en massa körning av moped och fyrhjuling. Söta Kajsa var lika rolig som vanligt och tog lite fina kort på mig och Älsk i trädgården. Ska se om jag kan lägga vantarna på dem snart så ni kan få se dem i bloggen.

Har även ännu en gång fått reda på at jag har världens sötaste,underbaratse och finaste kille. Men nu är det dags att sova, imorgon ska min sötnos åka hem (snyft) och sedan är det filmkväll med div. III barnen som gäller.

See ya!

Nä,efter mycket tjat från "lilla syster" och "flickvännen" är det väl dags att dra igång bloggen igen! Har så sjukt mycket som gänder nu men det får jag väl ta och hinna med. Kan ju inte svika mina två trogna läsare... Men var ska man börja egentligen? Kan välbörja med att säga att alt verka lösa sig inför student och bal och allt vad det heter.

Jag har min klänning, Wihooo! Assnygg och passar mig helt perfekt. Men det är typ bra 5 av 100 pers som kan ha den modellen och färgen så man kan väl säga att vi behövde varandra, soulmates typ. Sedan hra man världens underbaraste och gulligaste kille som ska gå med mig på balen. Ren kärlek där eftersom jag vet att han hatar allt som har med det att göra... Gulligt eller hur?

Sedan harman ju lyckats få ett jobb med! Och inte vilket som helst! Ett hästjobb nere i Tyskland. Så den 27 juni lämnar lilla jag Sverige för att vara där i minst ett halvår. Tänker dock inte skriva på bloggen var jag ska jobba eftersom jag kommer göra bort mig totalt i nationell Tv som sänds den 3 och 4 juni på 4:an ... Missa inte om ni vill ha ett gott skratt och se början till min politiska framtids undergång... Hehe kommer bli mordhotad för gott! Tur att man flyttar strax efter.

Vad är det mer som händer? Jo man har ju börjat med körkortet på riktigt nu och måste säga att det går hyfsat. Halkbana om en månad och uppkörning om minde än två... Skit, lite stressad nu men måste ha det klart innan Tyskland.

Det var väl allt för nuläget. Nu ska jag skriva två svensk uppsatser och sedan blir det nog att nana kudden. Imogon ska man till sjukhuset för studiebesök och sedan kommer min älskling hit. Så det blir att mysa med honom hela helgen.

Jag och Hjärtat ute i Steninge
Älskar Dig

Då var man igång igen har ju äntligen fått tillbaka photoshop...
Men min design är inte klar på ånga vägar massor kvar att fixa.
Nu ska jag skriva klart mitt projektarbete som ska in imon!

See ya!!!

Har massa att blogga om... Men absolut ingen tid till att skriva om allt!
Men måste verkligen säga att jag har världens goaste div III lag i hoppning!
Sötare ponnys och barn får man ju leta efter!

Imorgon ska jag göra bort mig på ett pilates-pass och så blir det en tripp till Mormor och Morfar!
Ska ju passa deras hus i två veckor...

Nuuu ska jag sova! ZzZzzzZ

Jag vet att det är längesedan nu men jag kan inte släppa det. Och jag kan inte fatta att min bästa vän är död. Hon är borta och jag kommer aldrig att få smeka hennes blanka hårem igen. Aldrig få se in i hennes kloka ögon eller känna hur hon lägger huvudet i min famn.

Aldig, aldrig, aldrig någonsin igen...

Det är nog svårt att förstå att ett djur kan betyda så mycket för en. Men det gjorde, gör, Tammie för mig. När hon fanns vid min sida kände jag mig hel och det kändes som om världen hade en mening. Att vara och utvecklas med henne var min mening med livet. Sedan kommer de och säger att någonting är allvarligt fel. Så pass alvarligt att min vän måste dö. Att hon har för ont för att leva.

Eller det är inte hela sanningen. Sanningen är att hon dog som de flesta hästar, för pengar. Och nu när jag tänker efter så kan jag inte fatta hur hennes liv kan vara mindre värt än mitt. Bara för att vi råkar vara olika djurarter. Men bara för att människan inte kan utnyttja henne till någonting så var det bättre om hon dog. Då fick man i alla fall ut försäkringen. Som inte hade gällt om man tagit bort henne senare eftersom det skulle ske snabbt. Vilket njag inte heller kan fatta. Jag ville ge henne en sista sommar på en plats där hon var lycklig. Men näääe snabbt ska det gå och tid är pengar och pengar är värt mer än ett hjärta som slår.

Hade jag kunnat och haft råd. Hade du fått gå i en hage tills du inte orkade mer. Och då hade du fått sluta dina andetag där, trygg och lycklig. Hade jag fått ändra en sak i historien hade det varit det.

Jag har försökt gå vidare och försökt blicka framåt. Men allt jag gör är att jämföra med dig. Du var så unik. Du gjorde ingenting gratis. Du satte en på prov, men när man klarat det provet... Då var du magisk. Du hade attityd, vilja och humör. Men det var det som jag älskade dig för. Du litade inte på vem som helst. Du fick mig att känna mig speciell och du gav mig mod och viljan att bli bättre. Du lärde mig så mycket som jag aldrig kommer att glömma och som för mig är en ovärdelig kunskap.

Äslakde hästen, du har en speciell plats i mitt hjärta som ingen annan någonsin kommer fylla.
Jag älskar dig och det kommer jag alltid att göra♥

Ni är så söta så ♥
(Jag kommer vara sååå död efter det här...)

Fortfarande helt förvånad över hur bra det klickade mellan Älskling och Nisse. Funkade riktigt bra ihop. Kunde t.o.m lämna dem helt ensamma och det gick hur bra som helst! Båda skötte sig alldeles utmärkt. Tänk vilka fina killar jag har!

Fast Nisse har faktiskt skött sig alldeles utmärkt hela tiden. Riktigt mysig och alltid med glimten i ögat. Visst är han full med bus med det är bara charmigt. Hade tänkt försöka mig på lite trick-träning med honom med. Det är inte bara jag som tror att han hade mått bra av det... Kul att se om det kan bli någon cirkus-häst av honom med. Dra av folk mössor och hårsnoddar kan han ju redan...

Lille ponnyn lyckades dessutom med den otroliga bedriften att dra sönder understa tråden i hagen. Men ska försöka fixa det imorgon. var inte så farligt så ska gå hyfsat snabbt att fixa. Är även obeskrivligt härligt att vara tillbaka på hästyggen igen. Även fast musklerna och konditionen är som bortblåst så finns det inget som slår känslan att vara ett med dessa underbara varelser. När man dessutom får rida fina lilla Nisse nästan hur mycket man vill gör det ju inte saken sämre precis.

Men nu är det dags att sova. Imorgon ska hästarna ut vid nio hade jag tänkt. Sen på måndag är det dags att åka till plugget igen... Men nu är det bara en enda termin kvar sen är man äntligen friiii!

Då var julen över för den här gången. Mellandags-REA:n är i full gång och jag har inte ens kikat inom än..! Men inom blir det dags och då ska jag äntligen köpa mina älskade ridstövlar! Har ju fått besked nu och det var "bara" en stukning den här gången med. Men kan ju meddela att det är riktigt obehagligt nu när det håller på att läka och det gör faktiskt väldigt ont... Men rida får jag och det är tur det för jag står snart inte ut längre!

Så imorgon blir det in och shoppa lite. Sen måste jag inom stallet och tömma mitt skåp... tydligen har vi ehm "stökat till" omklädningsrummet lite väl mycket och nu ska det stödas.. Men hoppas vi får till baka platsen snart för ska ridkläderna bo i garaget i -60 kommer jag bli förkyld på två sekunder....

Sedan ska man ju vara hästvakt till lille Nisse hela januari. Ska verkligen bli jätteskoj!Och då blir det lite ridning med hehe. Ska dessutom passa mormor och morfars hus några dagar. Tur att man har världens goaste och snällaste kille som kommer upp och håller än sällskap. Hade varit lite trist att bo ute i ödemarken helt själv...

Men först ska man ner till Skåneland och fira Nyåret!  

Nisse-Skruuuuutt på tävling

Då var julstressen för 2010 officiellt över! Har äntligen lyckats inhandla samtliga julklappar och är faktiskt väldigt nöjd med alla! Hoppas på att ha kunnat träffa rätt i år. men det känns rätt så det är en början iaf.

Dock var det mindre bra för nacken att släpa runt på kassarna i stan. Känns fortfarande och det gör O-N-T! Fast nu ska man ju kunna ta det lugnt och inte behöva bära mer för iår. Vill verkligen ha svar snart så vi kan börja rehabba...

Imogon blir det besök i stallet för att hjälpa Världens Bästa Lisa med Stallvärdinne/Skötare-dag. Så ska leka och mysa med barn. Mys mys. Imogon kväll är det obligatorisk paketinslagning samt "Ett päron till farsan firar jul". Tradition här hemma som förhoppningsvis aldrig kommer att brytas.

Men nu är det nog dags att sova om man ska orka upp till stallet över huvud taget imogon bitti.

Måste erkänn att jag inte är världens bästa bloggare just nu...
Men känner typ ingen inspiration. eller jo det har jag ju, Massor! Men tiden och orken till att sätta sig framför Legolas är knapp... Aja får försöka bli lite bättre.

Efter en som vanligt ganska fullspäckad helg med Älskligen på besök, luciaträning och Julshow är det bara ynka 4 dagar kvar till Jul! Ahhh Panik! Eller kanske inte. Har ju nästan fixat alla julklappar.... Men några av de viktigaste återstå och jag har typ miljoner saker att göra innan den 24:e! Har ju flyttat ner i källaren nu så försöker rensa ut vad som ska med ner från gamla rummet... Försöker verkligen att inte vara sentimental och bara ta ner det absolut nödvändigaste. Men det går väl sådär....

Måste bara snabbt inflika att jag är extremt stolt över "mitt" lilla Luciatåg som verkligen gjorde extremt bra ifrån sig på årets julshow. Verkligen jättebra jobbat!

En sak som jag tänkt på under de senaste jularna är fenomenet att märka hur man blir äldre. När man var liten så hade man en kallender (har jag iof fortfarande haha...) där man öppnade lucka för lucka och räknade ner dagarna till julafton. Tiden gick väldigt långsamt och den 23 var det näst intill ommöjligt att somna... Ja, det var tider det. Nu de senaste åren har min kalender istället påmint mig om att det bara är ett fåtal dagar kvar tills man måste ha fixat alla julklappar, allt som ska bakas och pyntas. Den 23 stupar man i säng då man äntligen är klar med allt och ser fram emot en lugn dag när man inte behöver tänka på någonting och äntligen få se reaktionerna på klapparna man köpt.

Det jag nu funderar över är när man bryter den där gränsen från att längta till att stressa ihjäl...? Fast det fr jag nog fundera mer över någon annan gång för nu är klockan mycket och jag måste sova för att orka med en hel dag av julshoppnig och städning imon....

Har då installerat om min lille Legolas och har med det inget PhotoShop längre. Så kan inte trixa med designer som jag vill. Och jag är en person som tycker att det är vääääldigt tråkigt att blogga utan en snygg design. Så den som jag har nun är en som är gratis från Blogghjälp.se, den får duga till jag kan fixa en egen.

Idag har man turen att få börja vid tjugo i tre! Så lång sovmorgon. Sedan blir det in till stan och försöka fixa julklappar. Är sent ute i år så känner mig liiiite stressad. Men det brukar ju lösa sig till slut!

Var hos läkaren igår och det visade sig att det inte alls var bra med lilla nacken. Ska in på någon sorts avancerad röntgen så de kan kolla upp den ordentligt. Men nu måste jag ta det extremt lugnt och har totalt ridförbud... Han snackade även om att jag kanske aldrig mer kommer att kunna hoppa. Och om jag  inte tar det lugnt nu så kan risken finnas att jag blir förlamad! Hur fan kunde det här hända??? Trodde att man var strakare än så, men tydligen hade man fel...

Så nu får man hitta sin träning någon annan stans. Funderar på att simma igen. Se om tekniken fortfarande finns kvar. Med hästarna få det väl bli till att markträna. Åh vad jag saknar min lilla ängel nu. Behöver dig mer än någonsin. Nu hade vi verkligen passat varandra perfekt. En ryttare som inte kan rida och en häst som inte kan ridas. Men som älskade markträningen över allt annat... Saknar dig så mycket.